När den rödgröna regeringen nu utreder hur en begränsning av vinsterna i välfärden kan göras ropar storföretagens och de borgerliga partiernas representanter i högan sky av vämjelse.
Men vinstkramarnas enorma upprördhet över tanken att samhället och medborgarna som köper dessa tjänster skulle ställa minimala krav på vad man köper och av vilka företag man köper, avslöjar bevekelsegrunderna.
I Sverige har vi fått återkommande skandaler kopplade till välfärdsföretagen: JB-konkursen 2013 som lämnade tusentals skolbarn i sticket, Caremaskandalen visade hur ekonomiska drivkrafter i känslig omsorg kan leda till vanvård. BB Sofia riskerar nu att försämra förlossningsvården i Stockholm – de avvecklar verksamheten när vinsten uteblev. Till detta skall läggas den omfattande skatteplaneringen och skatteflykten i välfärdskoncernerna.
Skandalerna visar att det näringslivet vill inte är att sprida makten till medborgarna som de sa utan att ta makten över välfärden själva. Varför vill då näringslivet sköta driften av denna välfärd? Vad är det som driver dem?
Möjligheterna till avkastning naturligtvis. Det är därför stora riskkapitalbolag eller finansjättar som Investor driver företag. Vill de ägna sig åt välgörenhet och mecenatverksamhet gör de det i sina stiftelser.
Sina stora vinstdrivande aktiebolag drivs av ett enda skäl: att tjäna pengar. Att de just nu med näbbar och klor slåss för att försvara sina vinster, som de säger inte alls är stora, handlar om den enorma vinstpotentialen som finns i välfärdsveksamheten. I en svår internationell konkurrens finns en sak som är stabil och det är det svenska skatteuttaget och den välfärd dessa skatter finansierar.
2014 var den offentliga sektorns köp av varor och tjänster från den privata sektorn 965 miljarder (enligt Dagens samhälle) vilket motsvarar 25 procent av BNP. Det är dessa pengar storbolagen brinner för.
Låt oss slå fast följande:
• Att under ordnade former avveckla vinstdrivande företagsformer i välfärden eller sätta upp ett vinsttak hotar inte valfriheten eller mångfalden i välfärden – det hotar bara vinsterna.
• Om Sverige förbjuder vinster eller reglerar dem blir vi mer som andra länder. I dag är vi unikt naiva inför vinsthungern i välfärden.
• De enda som kommer lägga ner sina verksamheter vid ett vinsttak är per definition företag som är i välfärden för att tjäna stora pengar. Att förlora dem gör ingenting.
• Varje krona som plockas ut ur välfärden som vinst eller bonus eller skatteflykt är en stöld från medborgarna. Dessa pengar hade gjort mer nytta i välfärden.
• Att vilja stoppa vinsterna i välfärden innebär inte att man säger att den offentliga sektorn är perfekt. All välfärd behöver bli bättre, men inget blir bättre i välfärden av att stora vinster läcker ut. Välfärden behöver mer pengar, inte mindre.
Vinstdriften i välfärden står inför avgörande de kommande åren. Konfliktlinjen är klar och enkel. Det är en perfekt ideologisk strid för vänstersidan i politiken. På ena sidan ett gäng kapitalister och deras arvoderade lobbyister – som värnar aktieägarnas intressen och inte skyr att skatteplanera med skattebetalarnas pengar. På andra sidan fackföreningar, gräsrotsaktivister, personal och anhöriga som tröttnat på brister i välfärden och vill ha en bättre välfärd – lierade med politiker i de partier som en gång byggde välfärdsstaten och värnar att den finns.
Man kan göra det mycket enkelt. Varje gång vinstkapitalisterna säger att vi måste lita på dem och behålla fritt vinstuttag för att de inte vill ha någon vinst bör vi inse att de försöker lura oss. Och de har 1 000 miljarder skäl att göra det.
Daniel Suhonen, chef Katalys
Länk till debattartikel: http://www.aftonbladet.se/debatt/article22489493.ab
