”Merkels mest sannolika koalitionspartner är i nuläget FDP. Beroende på valresultatet kan Merkel dock behöva ta in även Miljöpartiet som koalitionspartner. Det skulle påverka dynamiken i regeringen, där invandrings- och klimatpolitiken kan bli konflikthärdar”, skriver Niels Stöber om det tyska parlamentsvalet.
På söndag röstar tyskarna fram ett nytt parlament. Angela Merkels kristdemokrater lär vinna valet medan socialdemokraterna i SPD går mot ett historiskt uselt valresultat. Högerpopulisterna kommer för första gången att göra entré i förbundsdagen.
Katalys utredare Niels Stöber förklarar vad som står på spel i det tyska valet.
Hur ser utgångsläget ut?
I dag sitter fyra partier i förbundsdagen:
Förbundskansler Angela Merkels Kristdemokraterna (CDU)
Socialdemokraterna (SPD)
Vänsterpartiet (Die Linke)
Miljöpartiet (Die Grünen)
Efter valet 2013 bildade CDU och SPD en “storkoalition”. Att bilda minoritetsregeringar, exempelvis mellan SPD och Miljöpartiet, är inte en tradition i Tyskland och att ett regeringssamarbete med Vänsterpartiet anses vara problematiskt inom SPD.
En effekt av storkoalitionen har varit att oppositionen motsvarar enbart 20 procent av rösterna och därmed har blivit nästan osynlig
Att förstå Merkels dominans
Merkels sätt att vänta in och anpassa politiken efter opinionen är välkänt. Merkel anammar gärna motståndarnas positioner, ofta mot hennes partis vilja, för att på så sätt neutralisera dem.
Merkel har genomfört en liberal anpassning av kristdemokraternas politik i värderingsfrågor och har gynnats av en avsaknad av en tydlig höger-vänster-konflikt i ekonomiska frågor, efter att SPD redan i början av 2000-talet rörde sig mot ”den nya mitten”.
Samtidigt har den svaga oppositionen lett till en bild av den tyska politiken som ”alternativlös”.
Valrörelse utan politisk konflikt
I januari i år tog Martin Schulz, tidigare EU-parlamentets president, över partiledarposten i SPD. Fram tills dess hade SPD en kraftigt negativ trend i opinionsmätningar.
När Schulz tillträdde hade SPD 21 procent, att jämföra med CDU:s 38 procent. Med Schulz steg SPD till 31 procent i opinionen, samtidigt som CDU tappade. Valrörelsen hade börjat och såg ut att bli spännande.
SPD förmådde dock inte anknyta till det hopp om förändring som hade skapat ”Schulz-hypen”.
Under första halvåret gick SPD till förlust i tre delstatsval. Valmanifestet kommunicerades otydligt och de politiska konfliktområdena har tonats ned.
Samtidigt har Schulz inte velat utesluta en ny stor koalition efter valet. De väljare som söker förändring har därmed fått se sig övergivna av SPD.
En otydlig socialdemokratisk kampanj har lett till att socialliberala väljare, som står mellan kristdemokratin och socialdemokratin, tycks lägga sin röst på Liberalerna i FDP, medan vänsterväljare stannar kvar hos Vänsterpartiet.
Med några dagar kvar till valet ligger SPD nu på 22 procent medan Merkels CDU kan vänta in potentiella koalitionspartner med sina dryga 37 procent.
Vad händer efter valet?
En sak är så gott som säker: Angela Merkel kommer sitta kvar som förbundskansler. Den längtan efter förändring som blomstrade upp i början av året i tysk politik har ersatts av CDU:s gamla motto “inga experiment”.
Merkels mest sannolika koalitionspartner är i nuläget FDP. Beroende på valresultatet kan Merkel dock behöva ta in även Miljöpartiet som koalitionspartner. Det skulle påverka dynamiken i regeringen, där invandrings- och klimatpolitiken kan bli konflikthärdar.
Dessutom har det till höger om CDU uppstått ett tomrum, som fylls av högerpopulistiska ”Alternative für Deutschland“ (AfD), som av allt att döma tar plats i förbundsdagen.
Merkel kommer sannolikt att få problem med att ta över sina motståndares positioner på samma sätt som tidigare, om konfliktnivån ökar. Om SPD ska kunna göra comeback i det klimatet gör de antagligen rätt i att överge mittens rike i tysk politik.
Niels Stöber, utredare Fackliga idéinstitutet Katalys
