TTIP, CETA, TISA. För en liten klick handelsspecialister och företagslobbyister rena självklarheter. För de allra flesta svenskar obegripligt. Bakom dessa akronymer gömmer sig några av de största handelsavtal som någonsin förhandlats. I debatten står löften om tillväxt och jobb mot risker för arbetare och miljön. Men varför är det så förtvivlat tyst om avtalen i Sverige?
TTIP-avtalet, som förhandlas mellan EU och USA sedan sommaren 2013, är tveklöst det avtal som fått mest uppmärksamhet. I den rapport som Katalys publicerade tillsammans med Cogito tidigare i år pekade vi på flera potentiella risker med avtalet för miljön, klimatet och konsumenter. Många av de risker vår rapport tar upp är direkt överförbara på CETA-avtalet, ett färdigförhandlat avtal mellan EU och Kanada. De senaste månadernas utveckling har inte minskat den oron.
Varken TTIP- eller CETA-avtalet handlar i huvudsak om att avskaffa tullar, trots att de utmålas som ”frihandelsavtal”. Snarare står avskaffandet av så kallade icke-tariffära handelshinder i centrum, vilket kan vara allt från olika standarder till skillnader i lagstiftning eller regler för testning av produkter. Men vad som på ytan kan uppfattas som krångliga ”dubbeltester” kan tjäna en funktion för att skydda människor. Det blev fordonsindustrin nyligen varse, efter att ha beställt en studie som skulle visa på likvärdigheten av Europeiska och Amerikanska säkerhetstester på bilar, en av de påstått största ekonomiska vinsterna med TTIP-avtalet. Studiens slutsatser var glasklara – europeiska säkerhetskrav är på flera områden mycket högre och att erkänna det amerikanska systemet för att fastställa passagerarsäkerhet hade riskerat liv.
Där någonstans finns kärnan i problematiken kring de här avtalen – de ekonomiska vinster som utmålas är i många fall beroende av underminerat miljö- och konsumentskydd. Frågan man måste ställa sig är om de mycket små skisserade vinsterna för tillväxten går att försvara med så stora försämringar av konsument- och medborgarskydd?
Runt om i Europa är protesterna stora. Barcelona, Kataloniens huvudstad, utropade sig nyligen som TTIP-fri stad. Det medborgarinitiativ som samlat in namnunderskrifter mot TTIP- och CETA-avtalet stöds av dryga 3,2 miljoner EU-medborgare. Det är tillräckligt många för att bilda en mänsklig kedja från Gibraltar till Tallinn.
Flera av kritikernas argument präglas dock av överdrifter eller missuppfattningar – men långt ifrån alla. En ny rapport från en organisation bestående av amerikanska miljöjurister varnar för riskerna med om EU:s förslag kring regulativt samarbete blir verklighet. Det riskerar, enligt rapporten, att hämma lagstiftning på delstatsnivå i USA, som i många fall är långt progressivare än federal lagstiftning gällande exempelvis kemikalier, miljön och djurskydd. Rapportens slutsatser är på intet sätt revolutionerande. Den svenska kemikalieinspektionen påpekade redan förra året hur planerna på regulativt samarbete kan hämma ny nationell lagstiftning mot farliga kemikalier.
Att Svenskt Näringsliv till varje pris vill ha ett avtal är föga överraskande, men organisationen har heller inte en historia av att sätta miljöskydd och arbetstagares rättigheter i första rummet. Allvarligare då att varken den rödgröna regeringen eller de större fackliga organisationerna verkar ta riskerna på allvar. När nära 100 av Europas främsta professorer på området sågar CETA-avtalets investeringsskydd med fotknölarna, stora fackliga organisationer varnar för avreglering av offentliga tjänster och EU:s planer på att via avtalen importera växthusgasintensiv skiffergas och tjärsand sätter hela unionens klimatarbete på spel borde det mana till eftertanke.
Det här är nämligen inte en teknokratisk fråga. De här avtalen kan få omfattande påverkan på Sverige och svenska medborgare. Stora värden står på spel.
I dag, den 10:e oktober, går Europas medborgare ut på gator och torg för att demonstrera mot TTIP, TISA och CETA. Låt det bli startskottet för en ordentlig, och saklig, svensk debatt.
Daniel Suhonen, chef Katalys och socialdemokratisk debattör
Rikard Allvin, rapportförfattare ”I frihandelns goda namn”
