Nima Sanandaji går i svaromål med något slags realsocialistiskt spöke jag aldrig varit en anhängare av och heller inte argumenterar för i min artikel. Tvärt om är min text och värv ett försvar av en social jämlikhetspolitik inom den parlamentariska demokratins ram. Den politik jag diskuterar är politik att gå till val på och erövra makten demokratiskt med. Diskussionen jag för är en del av en debatt om hur socialdemokratins strategi och politik ska se ut för att maximera sitt väljarstöd och göra politisk nytta.
Jag har inte argumenterat för planekonomi utan för en blandekonomi, där samhället i framtiden kan komma att utöva ett aktivt ägande genom företagsförvärv, samtidigt som en ”socialisering” av robotiseringen skulle kunna lösa många av de problem globalisering och robotisering ställer ett modernt välfärdssamhälle inför. Nu är det väl inget problem för högermannen Sanandaji om en fri kapitalism slår undan benen för människors försörjning och välfärdsstatens skattebaser – det är ett mål för högern att sänka lönerna och minska välfärdsstatens räckvidd – men för oss som värnar detta är en diskussion om en ny funktionssocialistisk balans av värde.
Vidare menar min motdebattör att utvecklingen inte alls gått mot ökad socialism utan mer marknad. Det krävs en demagog för att läsa in att jag hävdar att socialismen är nära. Den är mycket avlägsen. Däremot ser jag ett skifte inom den demokratiska vänstern mot att återupptäcka demokratisk socialism igen, efter decennier av mer liberala strömningar inom socialdemokratin. Intressant är också – vilket borde vara positivt även av högern att ickedemokratisk yttervänster inte längre har stort stöd, utan att det är socialistiska reformer genomförda i fria val som efterfrågas av allt fler.
I min analys av socialdemokratins långa kräftgång ligger att man under decennier tappa förmågan att kontrollera marknaden, säkra jobb och välfärd. Priset för detta ser vi i fascism, politisk apati och ökande ojämlikhet. En socialdemokrati i någon form som återupptäcker en radikalare fördelningspolitik tror jag har framtiden för sig.
Exakt hur det går vet inte jag. Knappast Sanandaji heller. Men högermän som med stort genomslag ständigt rekommenderar en krympande socialdemokrati att genomföra högerns politik, kanske har framtiden bakom sig. Man kan alltid hoppas.
Daniel Suhonen, chef Katalys
Länk till repliken: http://www.dn.se/debatt/repliker/radikalare-fordelningspolitik-har-framtiden-for-sig/
