Ladda ned
I den nya rapporten ”Vinsten med invandring” visar Tony Johansson vilket pris vi alla betalar för Tidöpolitikens stängda gränser. Rapporten är ett svar på att regeringen gett Konjunkturinstitutet i uppdrag att beräkna “invandringens kostnader”. Problemet är att de tvärsnittsberäkningar som brukar användas inte alls visar kostnaderna för samhället.
Tony Johansson visar att omfördelning inte är detsamma som kostnader, och vidare går det inte heller att sluta sig till att invandring ökar denna omfördelning. Liknande beräkningar kan göras för andra grupper i samhället, exempelvis för kvinnor och män. Om en sådan beräkning görs, skulle den visa omfördelning från män till kvinnor. Detta då kvinnor har lägre inkomster och därmed lägre skatteinbetalningar än män. Ingen skulle dock hävda att den omfördelning som därmed har påvisats utgör en kostnad för att det finns kvinnor i samhället. Att likhetstecken sätts mellan ”omfördelning till” och ”kostnad för” när det just handlar om studier över gruppen invandrare och flyktingar saknar logisk grund.
Invandrare besätter, snarare än skapar låginkomstarbeten. Samtidigt leder inte invandring till ökad total arbetslöshet. Sammantaget betyder detta att invandringen leder till att inrikes födda trycks upp i inkomststrukturen och möter en lägre arbetslöshetsrisk än om invandringen varit lägre.
Effekten av den stora flyktinginvandringen under mitten av 2010-talet var inte en ”systemkollaps”. I stället sjönk arbetslösheten, sysselsättningen ökade, tillväxten var god och de offentliga finanserna förbättrades. Invandringen ledde till en offentlig-finansiell expansion som ”betalade” sig själv genom den tillväxt som skapades.
Många som invandrade under 2010- talet har fått jobb i den offentliga sektorn och är idag helt avgörande för att vården och omsorgen ska fungera. Under kommande år, när den inrikes födda befolkningens genomsnittsålder fortsätter att öka, kommer det att vara utrikes födda som står för merparten av kompetensförsörjningen. Utrikes födda är oproportionerligt högt representerade i flera nyckelyrken inom hälso- och sjukvården.
Invandringen har också motverkat den ”demografiska motvinden”. Utan denna skulle försörjningskvoten varit väsentligt sämre och inrikes födda skulle möta en högre skattekvot och högre pensionsålder eller förlängd arbetsvecka om samma välfärd som idag skulle kunna finansieras och produceras.
Invandringen har varit och är en vinst för Sverige och svenskarna genom att den förbättrar försörjningskvoten, bidrar till kompetensförsörjningen i offentlig sektor och ökar produktivitetstillväxten och därmed de genomsnittliga inkomsterna för alla.
