Arbetarkvinnor i Sverige har sämre villkor än andra grupper på svensk arbetsmarknad. Var fjärde har en tidsbegränsad anställning. Över hälften arbetar deltid. 65 procent arbetar utanför dagtid.
Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegregerad. Med det menas att i vissa yrken arbetar det nästan uteslutande kvinnor eller män. Den starka könssegregationen rimmar ofta med normer och föreställningar kring kvinnor och män. Det kan beskrivas som att stora grupper av kvinnor har trätt in på arbetsmarknaden, men på villkoret att de ägnar sig åt arbete som är besläktad med hemarbete eller verksamhet som stereotypt räknas som ”kvinnlig”.
Var tredje anställd kvinna har sömnbesvär. Fyra av tio arbetarkvinnor har ont i nedre delen av ryggen varje vecka. Vård- och omsorgspersonal har en generell risk för sjukskrivning som är 8 procent över genomsnittet och 11 procent över genomsnittet för psykisk sjukdom. De delade turerna ökar.
Arbetarkvinnor har en lägre medellön än alla andra grupper. Just nu halkar arbetarkvinnors löner dessutom efter andra gruppers löner.
Trots att den strukturella diskrimineringen är så genomgående att det vanligaste svaret på ett politiskt förslag som kan förändra rådande läge ett avfärdande, motiverat med att radikal förändring är orealistisk. Det är ett politiskt perspektiv som värderar rådande ordning högre än en förändring och som anser att våra gemensamma resurser bättre används till annat.
Att det perspektivet närmast är konsensus i den politiska debatten i Sverige är mycket märkligt. Med den här rapporten vill Katalys djupare belysa den strukturella diskrimineringen av arbetarkvinnor och lämna en rad förslag på åtgärder vi ser som relevanta för att ta itu med den.