Under 1900-talet förvandlades Sverige. Vi gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av de rikaste. Sociala rörelser genomdrev omvälvande förändringar, med den offentliga sektorn som verktyg. I utbyte mot allas deltagande i arbetskraften och en relativt hög beskattning åtog sig det offentliga ett stort ansvar för utbildning, vård, omsorg, för sysselsättning och för ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och föräldraskap. Effekterna blev dramatiska. Den stigande sociala och ekonomiska jämlikheten ökade kraftigt medborgarnas frihet och delaktighet i samhällslivet. Utvecklingen bars upp av en stor folkmajoritet och präglades av en stark framtidstro.
Det kan vara frestande att stanna vid slutsatsen att det kommer att vara så för alltid. Att gamla framsteg är oåterkalleliga. Att samhället alltid kommer att vara modernt och finnas där för sina medborgare.
Men så är det inte. Samhällsutvecklingen bestäms i en styrkemätning mellan olika politiska och ekonomiska krafter. Sedan ett kvartssekel har Sverige i flera viktiga avseenden bytt kurs. En skattesänkar- och privatiseringspolitik har fått fäste. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig. Arbetslösheten har ökat och klyftorna mellan medborgarna vidgats. Investeringar för framtiden har ersatts med ineffektiva och fördelningsmässigt skeva åtgärder för ökad privat konsumtion. Detta trots att vi står mitt i mänsklighetens största prövning någonsin: klimat-, naturresurs- och energikrisen.
Det kan låta dystert. Men det finns ingen anledning att misströsta. Vi kan vända utvecklingen. Det krävs dock att vi åter börjar satsa på det gemensamma: på jobb, välfärd och en grön omställning. Det kommer inte att vara enkelt eller kostnadsfritt, men det har alla förutsättningar att gå väl.
Den här rapporten från Katalys är ett konkret förslag på en sådan politik. Den kan ses som en skiss på nytt samhällskontrakt med sikte på en framtid värd att längta efter. Den bygger på följande bestämda uppfattning:
Vi har råd tillsammans. Om vi vill.