Ladda ned
Under 1960- till 1980-talen varierade arbetslösheten i Sverige omkring 2-3 procent. Sedan 1990-talets början har arbetslösheten varierat kring 6-8 procent. Under hela denna period av massarbetslöshet har den ekonomiska politiken haft samma övergripande inriktning, oavsett regering. Finanspolitiken har överlag varit mycket sparsam.
I den här rapporten visar Katalys att det kan det komma att krävas ett budgetunderskott, ett negativt finansiellt sparande, motsvarande 4 procent av BNP per år under de kommande 20 åren för att bryta massarbetslösheten. Ett budgetunderskott på 4 procent av BNP motsvarar i våra beräkningar 185 miljarder per år i finanspolitiska satsningar. Vi ser flera tänkbara områden där dessa investeringar kan göras: utbildningssatsningar för arbetslösa; förbättrad grundskola och universitet; utbyggd tåg- och vägtrafik; klimatsatsningar; mer resurser till vård och omsorg.
Vi menar att en sådan ökning av statsskulden är en smärtsam men troligen nödvändig process om inte arbetslösheten ska stiga och tillväxten försvagas. Många hyser en oro inför ökningar av statsskulden, vilket till stor del bygger på missförstånd. En sådan missuppfattning är att Sveriges 1990-talskris uppstod på grund av stor statsskuld och höga räntor på statsskuldslånen.
1990-talets finanskris var huvudsakligen ett resultat av att mängden privata lån ökade kraftigt under andra halvan av 1980-talet och sedan kraftigt minskade. När krisen inträffade ökade statsskulden. Om något så mildrade den ökade statsskulden konsekvenserna av krisen.
Både svensk vänster och höger behöver tänka om. För jobben och samhällsekonomins skull.
