Skolkommissionens ordförande Anna Ekström har slagit fast att skolans försämrade likvärdighet är en huvudfråga om man ska klara att vända dagens negativa utvecklng. En helt riktig bedömning, skolans likvärdighet är en nyckelfråga, skriver Daniel Suhonen och Sten Svensson.
Samtidigt utgår Skolkommissionen från att det som kanske påverkar skolans likvärdighet mest, de fristående skolorna och valfriheten, har kommit för att stanna. En motsägelse som beror på att Skolkommissionen inser att det inte finns något parlamentariskt underlag för att föreslå några principiella och avgörande förändringar.
Därför föreslå de istället några mindre justeringar av valfriheten. Kommissionen vill se över regelverket för de fristående skolornas intag av elever och de funderar på att införa en bestämmelse att skolor och klasser ska ha en så bred social sammansättning av elever som möjligt. Det är utmärkta förslag. De flesta länder med fritt val av skola styr över de privata skolornas intag av elever för att minska skolsegregationen. Att kunna handplocka elever i stort sett helt fritt, som de svenska fristående skolorna kan göra, driver effektivt fram en omfattande skolsegregation.
Men tar man bort friheten för de fristående skolorna att välja elever måste de få något i utbyte, tycks Skolkommissionen resonera. Därför överväger de att införa ett obligatoriskt skolval, ett krav som Friskolornas Riksförbund länge har drivit. Förutom att det är en märklig tanke att valfriheten ska bli tvingande, kommer förslaget att leda till att fler väljer fristående skolor. Det är således en åtgärd som verkar i segregerande riktning, tvärt emot vad Skolkommissionen vill.
Likvärdigheten påverkas också av hur skolans resurser styrs. Skolkommissionen föreslår en ökad statlig styrning enligt två alternativ. Det ena innebär en hårdare behovsstyrning än i dag som även ska omfatta de fristående skolorna. Det andra innebär öronmärkta statsbidrag till skolan. I dag ligger huvuddelen av skolans statsbidrag i den gemensamma säcken som kommunerna får använda fritt.
Detta är mycket bra förslag. En allt större del av skolans resurser går inte till elevernas undervisning utan de försvinner till vinster, marknadsföring, kommunernas fastighetsbolag, skatteparadis och annat. Problemet är dock hur denna styrning ska gå till i verkligheten. Att styra kommunerna hårdare är inget större problem men den fristående skolsektorn, med dess stora dominans av aktiebolag, är en verklig nöt att knäcka.
Hur ska aktiebolagen regleras så att de verkligen använder statsbidragen till undervisning och höjer sin lärartäthet? De är beroende av ett positivt segregerat elevurval och sin låga lärartäthet för att kunna göra vinst. Och aktiebolag måste gå med vinst enligt aktiebolagslagen. Om aktiebolagen får sig tilldelade en socialt allsidigt sammansatt grupp elever och dessutom får tvingande regler för en högre lärartäthet, blir det inget eller betydligt mindre över till vinst.
I dessa frågor finns inga lösningar att hämta i andra länder då Sverige är unikt med att tillåta aktiebolag i grund- och gymnasieskola. Andra länder kan styra resurserna efter behov och de kan tilldela fristående skolor en allsidigt sammansatt elevgrupp då de inte har aktiebolag i skolan. Vi för vår del drar slutsatsen att dessa förslag kommer att vara omöjliga att genomföra så länge vi har aktiebolag i skolsystemet. En lösning kräver att aktiebolagen avvecklas.
Skolkommissionen föreslår också insatser som syftar till att öka samarbetet mellan skolhuvudmän och skolor på främst regional nivå. Även det ett bra förslag, det behövs samarbete och stöd till framför allt små skolhuvudmän. Men problemet är att dagens skolpolitik är konstruerad och inriktad på konkurrens om eleverna. Ingen huvudman vill delge andra sina erfarenheter utan allt är ”affärshemligheter”. Så länge skolan är marknadsstyrd lär det inte bli mycket med detta samarbete.
Skolan behöver samling, skriver Anna Ekström. Kloka ord som väglett arbetet i Skolkommissionen. De har sett flera mycket allvarliga brister i dagens marknadsdrivna skolpolitik samtidigt som de insett det parlamentariska läget, därav kompromissförslagen. Kommissionens förslag åtgärdar inte de strukturella bristerna i skolpolitiken, men de innebär flera steg åt rätt håll.
Förhoppningen är att förslagen, efter diskussion och remissrunda, ska få ett brett partipolitiskt stöd och kunna antas i riksdagen. Men frågan är om marknadsförespråkarna i riksdagen kan acceptera ens dessa förslag. De har hittills inte klarat att säga ja till de marginella förslag till förändringar av antagningsreglerna för fristående skolor som skulle innebära att de blev tvungna att ta emot några av de nyanlända eleverna. Skolkommissionen har en mycket svår uppgift.
Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys
Sten Svensson, medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Länk till replik: http://www.dn.se/debatt/repliker/obligatoriskt-skolval-okar-segregeringen/
