Sedan avtalsrörelsen 1998 har de centralt avtalade lönekostnadsökningarna i den svenska ekonomin styrts av industrins normering. Den innebär att de första löneavtalen i en avtalsrörelse sluts i industrin och att dessa sedan följs av övriga parter: industrin sätter det så kallade märket. Men parallellt med uppslutningen runt lönenormeringen har det emellertid också funnits en kritik mot den – som har tilltagit över tiden. Dagens normering gör det svårare att ändra relativlöner och bidra till minskade löneskillnader mellan kvinnor och män och olika sektorer. En annan fråga är om löneökningstakten i ekonomin varit alltför låg. I rapporten Industrins lönenormering kan och bör reformeras undersöker nationalekonomen professor Lars Calmfors lönenormeringens samhällsekonomiska konsekvenserpå sysselsättning, internationell konkurrenskraft, inflation och arbetskraftens allokering mellan yrken och sektorer. Kräver en arbetsmarknad som gör det lättare att rekrytera personal till kvinnodominerade verksamheter med stor brist på arbetskraft som skola, vård och omsorg en delvis ny märkesmodell?
Medverkande:
Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och författare till rapporten ”Industrins lönenormering kan och bör reformeras”.
Hans inledning och rapport kommenteras av två expertpaneler:
Ekonompanel:
Annika Winsth, chefsekonom Nordea
Juhana Vartiainen, ledamot Industrins ekonomiska råd
Åsa Olli Segendorf, enhetschef, utredningsenheten, Avdelningen för penningpolitik Sveriges Riksbank
Partspanel:
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall
Mattias Dahl, VD på Transportföretagen
Mikael Johansson, ordförande Målareförbundet samt 6F
Susanna Gideonsson, ordförande Handels
Moderator: Enna Gerin, utredare vid fackliga idéinstitutet Katalys
Måndag 15 oktober kl 13.30-16.00, ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, Fri entré men anmälan krävs och görs här: http://simplesignup.se/event/139301-loenebildning-i-en-ny-tid
