Nästan varje vecka kan vi läsa om ännu en pensionär som tvingas gå på knäna för att få det att gå ihop.
Pensionsmyndigheten driver just nu en kampanj som heter ”riskgruppen”. I kampanjen presenterar pensionsmyndigheten rockbandet ”riskgruppen” där alla fem medlemmar riskerar otillräckliga pensioner.
Pensionsmyndigheten ger snällt detta rockband fantasifulla tips och råd för hur de kan göra för att förbättra sin framtida pension. ”Jobba mer och börja spara”. Kampanjen är väl bra ur ett mediaperspektiv. Pedagogisk, lite rolig och samtidigt hoppfull, då bandmedlemmarna i riskgruppen vittnar om att de bara med lite hårt arbete kan vända sin situation och att allt då kommer lösa sig.
Men verkligheten är varken rolig eller hoppfull. Nästan varje vecka kan vi läsa om ännu en pensionär som tvingas gå på knäna för att få det att gå ihop.
Eurostat (EU-kommissionens statistikdatabas) kan visa att 16,8 procent procent av de som är över 65 år riskerar att hamna i fattigdom. Det handlar alltså om 328 000 svenska pensionärer.
Sverige är därmed alltså sämre än en majoritet av EU-länderna.
Risken för fattigdom har ökat med 30 procent sedan 2004 för den äldre delen av befolkningen. Kvinnor över 75 år löper idag nära 35 procent risk att hamna i fattigdom.
I rapporten ”Pensionssveket” har Katalys tidigare kunnat visa att det nuvarande pensionssystemet ger ohållbart låga pensioner och skapar fattigdom, främst slår detta systemet mot dem som redan har en låg inkomstlön.
I rapporten visar våra beräkningar till exempel att kommunalarbetare får 46,8 procent av sin slutlön i pension, och en industriarbetare får 47,4 procent. För att inte riskera fattigdom brukar man säga att en pensionsnivå på 60-70 procent av slutlönen behövs.
Dagens pensionssystem tar dessutom inte hänsyn till inkomst och utbildningsklyftorna som i sin tur har effekt på medellivslängden. Faktum är att lågutbildade och lågavlönande lever kortare liv och som straff för tidigt bortgång ger pensionssystemet dessa människor lägre pension.
Samtidigt belönas de högavlönade och välutbildade som har arbeten som inte sliter lika hårt på kroppen. De kan jobba längre, de lever längre och de får högre pension.
Systemet är inte bara orättvist utformat. Det är dåligt. Även om regeringen har gjort vissa förbättringar under den senaste mandatperioden är dessa inte nog. Systemet är i kris. Och höjd pensionsålder hjälper inte den som redan slitit ut sig på fritidshemmet, på vårdcentralen eller för den som skurat golv och tömt papperskorgar på kontoret hos Allra försäkringar.
För de 328 000 svenskar som riskerar fattigdom kan inte budskapet vara att det löser sig. För det gör det inte. Inte med dagens system.
Pensionen måste höjas, systemet måste göras jämlikt. Vi kan inte ha en kvarts miljon fattigpensionärer i Sverige. Pensionsmyndigheten riskerar att få utöka bandmedlemmarna i sitt rockband om den här frågan inte snart tas på allvar.
Det finns potential här inför det kommande valåret för socialdemokratin att ta tag i de här frågorna på riktigt och visa väljarna vad som är den riktiga skillnaden på höger -och vänsterpolitik.
328 000, det är ungefär fem procent av rösterna, eller ett liberalt riksdagsparti. Här finns kanske en hand att sträcka ut?
Niels Stöber, utredare fackliga idéinstitutet Katalys
Hannes Ljungkvist, utredare fackliga idéinstitutet Katalys
