Efter en rejäl djupdykning 2012 är de svenska elevernas resultat i PISA på väg uppåt. I läsning ligger de svenska eleverna återigen över genomsnittet för OECD och i matematik och naturvetenskap ligger de på OECD:s genomsnitt. Samma utveckling såg vi i förra veckan när Timms presenterades. Att kurvorna har vänt är mycket glädjande för skolan, eleverna och lärarna och det sänder en mycket positiv signal ut i samhället.
Med denna positiva vändning är skolan tillbaka på den nivå som gällde 2009. Det innebär att det är en bra bit kvar till de nivåer som gällde i början på 2000-talet.
Men det finns ett mycket stort bekymmer i denna PISA-rapport och det är att likvärdigheten i skolan fortsätter att försämras. I PISA mäts likvärdighet med sju likvärdighetsindikatorer och jämfört med 2006 har fem av dessa försämrats och två är oförändrade.
Familjebakgrunden har fått ökad betydelse, skolans socioekonomiska sammansättning har fått ökad betydelse, skillnaderna mellan skolor har ökat, skillnaderna mellan låg- och högpresterande elever har ökat och det är fler elever under basnivån i naturvetenskap. Den bild som PISA visar är att den svenska grundskolan dras isär och att det blir allt större skillnader mellan eleverna. En utveckling som är djupt skadlig för hela samhället.
Fortfarande ligger dock Sverige på en genomsnittlig OECD-nivå vad gäller likvärdighet. Man ska då hålla i minnet att fram till 1990-talet var det svenska skolsystemet bland de bästa i världen vad gäller likvärdighet. Att Sverige skulle jämföras med genomsnittliga OECD-länder när det gäller likvärdighet var helt otänkbart för tjugo år sedan.
Det är ingen tillfällighet att likvärdigheten försämras utan det är ett resultat av den förda skolpolitiken. I dag ska skolorna konkurrera om eleverna och de skolor som vinner de elever som har välutbildade och skolintresserade föräldrar premieras genom skolpengssystemet och genom att de får bättre resultat. Ökade skillnader skapas också av att aktiebolagen är helt beroende av ett positivt segregerat elevunderlag för att kunna göra sina vinster. Detsamma gäller för de fristående skolornas antagningssystem, det skapar segregation. Allt i den marknadsstyrda skolan medverkar till att det uppstår skillnader mellan elever och mellan skolor.
Både den förra och den nuvarande regeringen har satt in en rad åtgärder för att vända utvecklingen i skolan. Det är många bra och nödvändiga satsningar som sannolikt kommer att synas i kommande PISA-rapporter. Men ska man vända utvecklingen vad gäller skolans likvärdighet och minska skillnaderna, måste man ge sig på de krafter som skapar segregationen.
Då gäller det att ompröva allt det som den marknadsstyrda skolan står för. Systemet med skolpeng, skolaktiebolagen, antagningsreglerna till fristående skolor, kommunernas beslutanderätt om skoletableringar med mera med mera. För en marknadsstyrd skola kan aldrig bli likvärdig.
Sten Svensson, utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Länk till debattartikel: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/en-marknadsstyrd-skola-blir-aldrig-likvaerdig-29986
Katalys på sociala medier
