Kristdemokraterna (KD) rusar fram i opinionen. Fjärde största parti i senaste mätningen med nära 11 procents stöd. Ebba Busch Thor (EBT) har enligt samma mätning högst förtroendesiffror av alla partiledare. KD har upptäckt vad resten av världen upptäckte med Brexit och Trump: populism funkar i vår tid.
I boken Till vänsterpopulismens försvar (Tankekraft) menar den politiska teoretikern Chantal Mouffe att vi befinner oss i ett ”populistiskt ögonblick”. Politiken kommer framöver att kännetecknas av en konflikt mellan höger- och vänsterpopulism.
Segraren i denna strid kommer att bygga en ny hegemoni som ersätter nyliberalismen. Bara en strategisk vänsterpopulism kan utmana den växande högerpopulismen nu, menar Mouffe.
KD har i alla fall bestämt sig, de tänker inte låta SD själva få rida på högerpopulistvågen. Det är lätt att vinna ett spel mot öppet mål: ett uppdiktat kulturkrig där EBT får ta strid mot alla genusupplösande julhatande mensfeminister.
Med hjälp av inköpta opinionsbildande identitetspolitiker som Johan Ingerö och Per Gudmundson väver KD fram en fejkad folklig position där de företräder sunt förnuft. Att polarisera mot genusflum och helgskinka ger stor opinionsmässig utdelning.
Men KD:s populism ekar falskt i slaget om välfärdsstaten. EBT pratar gärna engagerat om sjukvården och äldrevården men när det kommer till kritan står hon alltid på välfärdsprofitörernas och riskkapitalisternas sida. I valrörelsen anklagade EBT S-regeringen för att skära ner antalet platser på äldreboenden. SVT visade att nedrustningen av äldrevården varit mycket större under Allianstiden.
Systematiskt vägrar EBT stå upp för den offentligt drivna välfärden. I stället drar hon fram valfrihetskortet varje gång socialdemokrater och vänsterpartister lyfter de resursfrågor och driftsfrågor som i verkligheten avgör hur bra välfärd vi får.
Partiets största bedrift under regeringsåren med Alliansen 2006–2014 var att avskaffa den robusta fastighetsskatten. Det har straffat vanligt folk på landsbygden och gynnat de med Sveriges dyraste kåkar i Danderyd, Lidingö, Täby och Nacka. Ingen har frågat om detta var det ”verklighetens folk” som förre partiledaren Göran Hägglund ville företräda? KD talar arbetarklassiska men gynnar vid varje givet tillfälle de mest besuttna.
Att se igenom KD:s populistiska strategi och hyckleri är lätt. Att bekämpa det politiskt är mycket svårare. Om en koalition av kaxig konservativ högerpopulism ställs mot Löfvens och Lööfs försvar av ett nyliberalt status quo tyder allt på att EBT kommer dra det längsta strået.
En rejäl vänsterpopulism som tar strid mot hyckleriet väntar vi fortfarande på i Sverige.
Enna Gerin
