Vi håller helt med Edward Hamilton om att ingen tjänar på att svartmåla eller skönmåla läget på integrationsområdet. Det är just därför vi har tagit på oss den otacksamma uppgiften att försöka nyansera en väldigt alarmistisk och i vissa fall missvisande bild som målats upp av svensk integrationspolitik, skriver Enna Gerin och Daniel Suhonen, Katalys.
I vår rapport pekar vi på att alla problem som Sverige brottas med inte är symptom på integrationspolitikens misslyckande (som vissa olyckskorpar verkar vilja hävda). Vi visar också att Sverige inte är sämst på att integrera utrikes födda in på arbetsmarknaden jämfört med andra länder. Sysselsättningen för utrikes födda ökar, den ökar snabbare än för inrikes föddavilket gör att skillnaderna mellan grupperna minskar enligt SCB, det är en positiv utveckling.
Men vi blundar inte för utmaningarna som Sverige står inför, de är verkliga och de är stora. Aldrig har så många flyktingar kommit till Sverige på så kort tid som under 2015. Problem som Hamilton tar upp i sin replik oroar även oss och vi lyfter i vår rapport de magra resultat som arbetsmarknadspolitiska åtgärder – med fokus på lönesubventioner och sänkta lönekostnader – har haft.
Trots att vissa åtgärder subventionerat lönekostnaderna med upp till 100 procent ger det inte fler jobb till nyanlända, lågt utbildade och långtidsarbetslösa. Det pekar mot att detta i grunden inte är ett prisproblem på arbetskraften utan snarare handlar om att dessa individer inte är tillräckligt rustade för att bli attraktiva på svensk arbetsmarknad. Vi tror att stora investeringar och reformer för att utbilda denna arbetskraft till de bristyrken som finns är mer effektiva lösningar än sänkta lönekostnader och sänkta löner.
Ojämlikheten och klyftorna mellan inrikes- och utrikes födda när det kommer till jobb, utbildning och boende är oacceptabla. Precis som de senaste decenniernas ökande ojämlikhet och ökande ekonomiska klyftor generellt är en mycket oroande utveckling. Skiljelinjen mellan Hamilton och oss går inte vid frågan om vem som ser problemen, utan snarare vilka lösningar som kommer råda bot på ojämlikheten och klyftorna mellan inrikes- och utrikes födda. Sänkta skatter och sänkta löner tror vi är fel väg att gå.
Därför är det olyckligt att de verkliga integrationsutmaningarna som Sverige nu står inför används som slagträ av borgerliga partier för att slänga den partsdrivna lönebildningen överbord och i stället hota med att politiker ska gå in och genom lagstiftning sänka lönerna för vissa utsatta grupper på arbetsmarknaden. Att man nu även vill börja skikta tillgången till vår generella välfärd för nyanlända (vilket blev tydligt i Agendas partiledardebatt 8/10) visar hur integrationen används som förevändning för att montera ner två fundament i den svenska modellen: vår arbetsmarknadsmodell där parterna sköter lönebildningen och vår generella välfärdsmodell.
Vi tror att om vi ska lyckas med integrationen av nyanlända, där de med tiden ska närma sig den infödda befolkningens levnadsstandard, sysselsättning och inkomstnivå, behövs en radikal jämlikhetspolitik. Vi behöver investeringar i människor, infrastruktur och den offentliga sektorn. Vi behöver en ekonomisk politik som omfördelar och minskar klyftorna. Det är bra för integrationen och det är bra för den sociala sammanhållningen i Sverige.
Enna Gerin, utredare vid Katalys
Daniel Suhonen, chef vid Katalys
