Sverige är unikt i världen med att tillåta vinstdrivna skattefinansierade aktiebolag inom grund- och gymnasieskolan. Trots att många länder har studerat vårt skolsystem under de 25 år som gått sedan vinstdrivna aktiebolag tilläts, har inget annat OECD-land tagit efter. Det är ingen tillfällighet utan det beror på att andra länder inte vill ha alla de negativa effekter som aktiebolagen har medfört i skolan.
Grundskolan är obligatorisk för alla barn och enligt skollagen ska den vara likvärdig. Det innebär att alla barn har rätt till en utbildning av hög kvalitet utan hänsyn till föräldrarnas ekonomiska eller sociala förhållanden. Den övergripande principen för skolpolitiken i en demokrati är att alla ska inkluderas. Skolpolitiken skall inriktas på att alla elever garanteras rätten att få gå i en bra skola och få en bra utbildning av hög kvalitet. Alla skolor ska vara bra skolor.
Den principen blir omöjlig att leva upp till om man har aktiebolagsskolor. Enligt aktiebolagslagen ska ett aktiebolag ha som mål att gå med vinst. Drivkraften att vända sig främst till de elever som kostar lite att undervisa blir därför mycket stark för det är ju dessa som genererar den största vinsten. De fungerar väl i skolan och presterar bra även med låg lärartäthet och de behöver inget eller lite extra stöd för att nå målen. Den skolpeng dessa elever tilldelas räcker väl till att täcka de kostnader aktiebolaget har för utbildningen och det blir dessutom över till vinst.
Aktiebolagets fokus på lönsamhet innebär att de är tvungna att försöka exkludera svagpresterande elever. De elever som kommer från socioekonomiskt svaga hem och som behöver extra stöd för att nå skolans mål tar aktiebolagen helst inte in. Dessa elever kostar nämligen mer än de genererar i skolpeng och äventyrar därför skolbolagets vinst. Skolaktiebolagens sätt att fungera skapar ett segregerat skolsystem. Barn till välutbildade, ekonomiskt starka och engagerade föräldrar sorteras till aktiebolagsskolorna. Övriga elever får de kommunala skolorna ta hand om.
För tjugofem år sedan, innan aktiebolagen etablerades i det svenska skolsystemet, var den svenska grundskolan bland världens bästa när det gällde likvärdighet. Då kunde många barn som kom från hem utan studietraditioner studera vidare, bli aktiva i samhällslivet, göra karriärer och senare starta företag. Sverige var världsbäst på klassresor. Den tidens skola var bra för individerna, samhället, näringslivet och demokratin. Den likvärdiga skolan har byggt Sverige starkt.
Men nu är detta historia. Den senaste Pisa-rapporten och en rad andra rapporter visar tydligt att den svenska skolans likvärdighet försämrats i en rad avseenden. Elevernas familjebakgrund har fått ökad betydelse för elevernas resultat. Skillnaderna mellan skolor och mellan låg- och högpresterande elever har ökat. Den bild som Pisa och andra rapporter ger är att den svenska grundskolan dras isär. Vi får allt fler elever som inte klarar grundskolan och som riskerar att hamna utanför både arbetsmarknad och samhällsliv. Det är en djupt oroande utveckling.
Vi är långt ifrån ensamma om vår analys att aktiebolag är en olämplig driftsform för just skolor. Peje Emilsson, som i dag äger Kunskapsskolan AB, var tidigt medveten om skolaktiebolagens sätt att fungera. Redan 1992, när han var ordförande i Enskilda Gymnasiet, en stiftelseägd skola i Stockholm, dömde han i en debattartikel i Dagens Nyheter ut aktiebolagsformen som en olämplig driftsform för skolor:
”Stiftelsen/den ideella föreningen är i dagens Sverige den bästa formen för att driva privat skola. De som i dag föreställer sig att man ska göra om kommunala skolor till aktiebolag har inte tänkt igenom alla konsekvenser av sina idéer.” (DN 6 mars 1992.)
Senare när det blev möjligt att tjäna mycket pengar på skolaktiebolag ändrade sig tydligen Peje Emilsson. I dag är han en av de flitigaste förespråkarna för att aktiebolag ska kunna göra vinster i skolan dock utan att driva i bevis att just vinstintresset bidrar till att uppfylla det demokratiska målet.
De ideellt drivna friskolorna däremot, precis som Peje Emilsson sa, är den bästa formen att driva privat/valfri skola. Allt eventuellt överskott i dessa återinvesteras i skolverksamheten till gagn för dess elever i motsats till aktiebolagen som delar ut eventuellt överskott till gagn för sina aktieägare.
Vi som undertecknat denna artikel har olika bakgrunder och erfarenheter och vi är oense i en lång rad samhällsfrågor. Men när det gäller frågan om skolans likvärdighet har vi en gemensam uppfattning, nämligen att aktiebolag inte hör hemma i skolan. Det borde inte vara en höger-vänsterfråga utan det är en fråga om demokrati och om vilket samhälle vi ska ha. När aktiebolagens sätt att fungera ställs mot de demokratiska principerna måste de demokratiska ges företräde.
En skola som, för att tillfredsställa sina vinstintressen måste segregera elever i lönsamhetshänseende är djupt problematisk. Det kommer att skapa stora samhällsproblem i årtionden framöver. Det bryter mot de grundläggande demokratiska värden som byggt upp vårt land och det bryter mot skollagens portalparagraf om att skolan ska vara likvärdig. Ett demokratiskt samhälle måste ge alla elever likvärdiga möjligheter till en bra utbildning.
Därför anser vi att de politiska partierna bör ta sig samman och över blockgränsen samarbeta för att ta bort aktiebolagen ur den svenska skolan.
Mats Arnhög, entreprenör och tidigare ordförande i Ideella föreningen Carlssons skola
Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, tidigare riksdagsledamot (M)
Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys, kongressombud (S)
Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning, aktiv i Nätverket för en likvärdig skola
Länk till debattartikeln: http://www.dn.se/debatt/nej-till-aktiebolagsskolor-ingen-hoger-vansterfraga/
