Den stora politiska striden mellan de som vill ha ett öppet och individorienterat samhälle eller de som i stället vill se en nationalistisk, traditionsstyrd och auktoritär riktning (det som i statsvetenskapliga termer kallas GAL-TAN-konflikten) brinner i den svenska väljarkåren.
Nu är det dags för de socialliberala att rusta sig, för kampen om borgerligheten har börjat på allvar.
Kristdemokraterna svingar desperat och högerpopulistiskt för sin överlevnad. Ebba Busch Thor såg till att fördjupa den blåbruna röran genom sina uttalanden till tidningen Dagen om att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti och att hon kan tänka sig att styra med deras stöd. Anna Kinberg Batra är medvetet otydlig när hon får frågan om hon kan tänka sig att söka stöd hos SD efter valet 2018.
Frågan är nu vart den socialliberala motreaktionen är? Förutom en handfull påpekanden på Twitter om att SD visst är rasistiskt är det relativt tyst från Centerpartiet och Liberalerna.
Även utanför partierna är de liberala rösterna förvånansvärt försiktiga. På liberala ledarsidor verkar Moderaternas och KD:s närmanden till SD inte väcka någon särskild oro. Liberalismens främsta bidrag i kampen för det öppna och toleranta samhället låter i stället något i stil med: Amen sossarna då!?
Även om Socialdemokraternas framtoning också blivit hårdare och mer nationalistisk är den inte ens nära Moderaternas och KD:s nya positioner.
Är det verkligen rimligt att som liberal kritisera regeringen för att strypa öppenheten och samtidigt utan problem gå till val ihop med partier som är avsevärt hårdare?
De regeringsförslag som mött störst kritik från socialliberala debattörer har ju redan Moderaterna och KD föreslagit sedan tidigare. Tillfälliga uppehållstillstånd under en tidsbegränsad period? Moderaterna vill göra det till långsiktig regel. Tiggeriförbud? Moderaterna öppnade för det redan förra året. Medan Löfven är tydlig med att han aldrig kommer söka stöd hos SD vacklar Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor som pressas av starka krafter inom sina partier att släppa in Jimmy Åkesson i värmen.
Om Centerpartiet och Liberalerna redan innan valet 2018 frigör sig från alliansen kan de omstöpa den politiska spelplanen och skapa en rejäl motvikt till den nationalistiska upprustningen.
Opinionen är formbar, men blockpolitiken hämmar. Det är inte alls läge för socialliberala att sitta still i en högerpopulistiskt baktung båt.
Är det vittringen av ytterligare marknadsliberalism, som kan genomdrivas med passivt stöd från ett tämjt SD, som hägrar? Marknaden får alltså i slutändan gå före striden för öppenhet och tolerans? I nuläget kan man verkligen fråga sig vilka socialdemokratiska reformpaket som skulle kunna vara ett större hot mot den liberala värdegrunden än blåbruna moderater och kristdemokrater med SD-segel?
Hur mycket mer är socialliberaler beredda att hålla tyst om för de där boyband-bilderna på samarbetande ekonomisk-politiska talespersoner?
Kalle Sundin, utredare på Katalys
Länk till debattartikeln: http://www.expressen.se/debatt/nu-borjar-kampen-om-borgerligheten/
