Gabriel H Sahlgren och Henrik Jordahl skriver att lösningen på den svenska skolans problem är mer marknad, mer konkurrens, mer kontroll och mer New Public Management, NPM (SvD Debatt 8/2). Det är exakt den medicin som ordinerats skolan de senaste 25 åren. Genom att hämta förebilderna i det privata näringslivet och genom att skolorna skulle konkurrera om eleverna, skulle resultaten höjas. Därför infördes det fria valet av skola, systemet med fristående skolor, systemet med skolpeng och att vinstdrivande aktiebolag får driva skolor. Dessutom genomfördes en massiv satsning på olika NPM-metoder.
För att ytterligare fokusera på att förbättra kunskapsresultaten infördes nya mer kunskapsinriktade läroplaner, ett nytt kunskapsbaserat betygssystem, skolinspektioner som pekar ut skolor som inte når målen, fler nationella prov, detaljstyrning av lärarna med mera med mera. Allt detta har gjorts med de bästa föresatser, genom att sätta kunskaperna i fokus skulle elevernas resultat förbättras.
I dag, med närmare 25 års erfarenheter, vet vi att inget av detta har fungerat. Elevernas resultat har istället sjunkit. Eleverna i den svenska skolan hade mycket bättre resultat innan allt detta genomfördes.
Men Sahlgren och Jordahl vill inte inse att det kan vara marknadsutsättningen som orsakat problemen. De är närmast religiöst övertygade om att det varit för lite av marknad och NPM. Därför måste det till ännu starkare marknadsmekanismer för att kunskaperna ska bli bättre, anser de. Och de tar verkligen i med sina förslag. Lärare ska inte längre betygsätta sina egna elever utan det ska ske centralt på något sätt. De vill också mäta lärarnas effektivitet, hur det nu ska mätas. De vill ha fler diagnostiska prov som rättas centralt och det ska vara mycket vassare skolinspektioner som verkligen inriktas på kunskap.
Staten måste tydligen utöva en sorts superkontroll av eleverna, lärarna och skolorna för att marknadskrafternas välsignade effekter ska infinna sig. Staten måste detaljstyra de fria marknadskrafterna annars fungerar de inte. Marknadsförespråkarna ropar på statlig kontroll och politisk styrning av marknaden, mycket märkligt.
Sahlgren och Jordahl har letat fram ett antal studier som visar på positiva effekter av konkurrens och NPM. Visst, för enskilda skolor kan konkurrensen vara alldeles utmärkt. För de skolor som gynnas av dagens skolpolitik är den mycket bra. De rekryterar de elever som har välutbildade föräldrar och de gynnas av skolpengssystemet. Självklart är det bra för dem om deras höga resultat offentliggörs.
Men för förlorarskolorna är det svårt att hitta några rapporter som visar att offentliggörandet av dåliga resultat eller negativa inspektionsrapporter skulle sporra. De skolor som blir av med de elever som har välutbildade föräldrar och som på grund av skolpengssystemet får allt svårare att få ihop ekonomin, där fungerar marknadskrafterna som ett sänke och både elever och lärare flyr. Konkurrensen skapar vinnare och förlorare bland såväl skolor som elever. Sammantaget för hela skolsystemet och för samhället har marknadsutsättningen varit mycket negativ.
Det som marknadsförespråkarna trodde skulle leda till ökade kunskaper har istället lett en skenande skolsegregation och sänkta kunskaper. Den elevsortering som pågår efter föräldrarnas utbildningsbakgrund där barn till de välutbildade sätts på vissa skolor och barn till de lågutbildade sätts på andra, är en kraftigt kunskapssänkande faktor.
Sahlgren och Jordahl vill sätta in ännu mer och ännu starkare doser av den segregationsdrivande medicin som håller på att avliva patienten. Bevare den svenska skolan om deras förslag blir verklighet.
Sten Svensson, utredare och aktiv i Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys
Länk till repliken: http://www.svd.se/overtron-pa-marknaden-ar-skadlig-for-skolan
