Socialdemokratins opinionskris är ingen dagslända utan en långvarig trend. Partiet har sedan 1980-talet rört sig från en väljarandel mellan 40-45 procent till att efter 2010 års val nå runt 30 procent. En central fråga är på vilket sätt detta har att göra med förändrade värderingar hos väljarna.
I dag analyseras värderingsförändringarna ofta med hjälp av den så kallade GAL/TAN-dimensionen: Den fördelningspolitiska konflikten kring ekonomisk politik har fått sällskap av en konfliktdimension där gröna, alternativa och frihetliga värderingar (GAL) ställs mot traditionella, auktoritära och nationalistiska värderingar (TAN). Denna nya skala används ofta för att analysera framgångarna för Fi och SD.
I dag presenterar Katalys en rapport som tar analysen av denna värderingsförändring ett steg längre. Genom att mäta förändringen av dessa postmateriella värderingar i den svenska väljarkåren kan vi bättre förstå de bakomliggande orsakerna till hur de två konfliktdimensionerna tävlar om väljarnas uppmärksamhet. Våra data är ytterst allvarlig läsning för de som vill se en starkare fördelningspolitisk glöd i politiken:
1)De senaste 20 åren kan man se en sakta men stadig ökning av postmateriella värderingar i väljarkåren. Allt färre väljare intresserar sig för den socioekonomiska höger-vänsterkonflikten. Den postmateriella-kulturella konflikten längs GAL-TAN-axeln vinner istället terräng.
2) Väljarkåren, och framför allt de rödgröna väljarna, har tudelats i en materiell och en postmateriell gruppering. I synnerhet har Mp:s, V:s och Fi:s väljare dragit iväg långt åt det postmateriella hållet längs den frihetliga-auktoritära konfliktlinjen. Det har ställt S, som är beroende av en stor och bred väljarbas, i spagat över väljarkåren. S-väljarna är positionerade närmast det svenska genomsnittet. Detta kan tolkas som en fördelaktig position. Men bara om målet är att alienera så få väljare som möjligt. Mittpositionen blir ett politiskt ingenmansland. Polariseringen mellan postmateriella och materialistiskt inriktade väljare försvagar S tidigare framgångsrika klassöverbryggande strategi.
3) Statistiken visar också att det är lika sannolikt att arbetarklassen lämnar den traditionella höger-vänsterpolitiken för mer postmateriell GAL-TAN-politik som att medelklassen gör det. Beskedet är både positivt och negativt för S. Det positiva är att förutsättningen för klasspolitiken inte ”växer bort” på ett lagbundet sätt. Partierna kan påverka väljarkårens politiska värderingar och vinna stöd även om klasstrukturen förändras. Men det innebär samtidigt att S har misslyckats med att forma opinionen eftersom svenska väljare (oavsett klasstillhörighet) blir allt mer postmateriella i sina politiska uppfattningar. Fortsätter utvecklingen blir fördelningsfrågorna allt mindre betydelsefulla för väljarna.
I takt med tudelningen av väljarkåren har framtidsfrågorna slitits ur händerna på S. Partiet har hittills valt att outsourca förnyelsen av miljöpolitik och mångfald till MP, jämställdhet och hbtq-frågor till Fi och jämlikhet och anti-rasism till V.
S bygger därmed sin styrka enbart utifrån den traditionellt materiella arenan som tappar i betydelse för väljarna. Samtidigt tillåts andra partier på egen hand driva olika politikområden i en postmateriell riktning. Frågeställningar om feminism, integration och miljö har mycket stor potential att väcka liv i den materialistiska politiken, men istället ser vi nu en utveckling där dessa främst drivs utifrån postmateriella positioner. Utifrån sett verkar S ha lämnat walkover. Den totala frånvaron av svar från S på en rad framtidsfrågor skapar ett vakuum som bidragit till det försvagade väljarstödet. Unga feminister, miljöaktivister och anti-rasister har inte längre S som sin hemvist. På samma identitetspolitiska sätt har SD tillåtits prägla integrationsdebatten – en fråga med enorm potential för S att bygga en materiell berättelse om en modern mångkulturell välfärdsstat kring. S har på så sätt ”outsourcat” framtiden och låtit den tas över av partier som tar väljare och formar om spelplanen i riktning bort från ekonomisk-politiska fördelningsperspektiv. Därmed förlorar socialdemokratin sin problemformuleringsmakt på område efter område.
Vår kartläggning av den postmateriella värderingsutvecklingen i väljarkåren erbjuder också viktiga förtydliganden i analysen av den infekterade slitningen inom vänstern – där identitetspolitiken ofta anklagas för att per automatik stå i vägen för klassmedvetande och fördelningspolitik. Kritiken är ofta slarvig och svartvit. Vår analys pekar tydligare ut vad identitetspolitikens reella problem för vänstern innebär: Den är inte farlig i sig, men får inte ”tappa fotfästet”. Frikopplas identitetsfrågorna från den socioekonomiska dimensionen riskerar politikområden och samtalet om politiken att drivas i en så postmateriell riktning att fördelnings- och identitetsperspektiven inte längre kan förenas i gemensamma mål. Dessvärre visar vår analys på sådana tendenser.
Vad ska då Socialdemokraterna göra? Om ambitionen är att växa kan inte partiet acceptera väljarkårens tudelning. Istället måste S skapa en politisk ram där nya politiska konflikter kan användas för att förnya och vitalisera den egna politiken.
Vi menar att det krävs två strategiska åtgärder:
För det första måste S återaktivera den fördelningspolitiska höger-vänsterdimensionen. Bara genom att öka konflikten om ekonomi och fördelningspolitik gentemot borgerligheten kan klasspolitiken bli relevant igen. Så länge dagens ”möte i mitten” pågår där S och M på ytan ligger nära varandra i frågor kring arbetsrätt, välfärd, fördelning och skatter kommer den materiella politiken tappa attraktionskraft och den postmateriella identitetspolitiken ges ökat utrymme.
Men enbart återaktivering räcker inte. S måste även materialisera det som i dag är politiska frågor med för liten koppling till höger-vänsterkonflikten. Genom att forma nya strider om jämlikhet kan fördelningspolitiken och den ekonomiska konfliktdimensionen ges ny energi. Exempelvis borde jämställdhetsfrågorna drivas som en agenda för arbetarkvinnors rätt att slippa delade turer i omsorgen, rätt till heltid och satsningar på fler anställda i välfärden. En klassmedveten miljöpolitik riktar skatter och högre omställningskrav mot höginkomsttagare, som gynnats mest av planetens överutnyttjande, istället för att låta arbetarklassen bära kostnaderna.
Partiet ska inte gå i strid med den växande postmateriella identitets- och sakfrågepolitiken, utan istället använda frågornas relevans och energi för att vitalisera sitt eget projekt.
S har varit i mästarklass på att skapa kollektiva identiteter genom de samhällssystem man byggt och upprätthållit, den traditionen måste nu väckas till liv. En ny syntes måste fram där en adekvat konflikt längs höger-vänsterskalan förenas med energin från relevanta identitets- och sakfrågor som ges ett klassmässigt och därmed socialdemokratiskt svar. Detta är socialdemokratins historiska uppgift.
Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys
Kalle Sundin, rapportförf. och utredare vid Katalys
Enna Gerin, utredare vid Katalys
Länk till debattartikel: http://www.dn.se/debatt/socialdemokraterna-har-outsourcat-sin-framtid/
Katalys på sociala medier
