För nästan 25 år sedan sjösattes ett världsunikt experiment med den svenska skolan. Då infördes det fria valet av skola, systemet med fristående skolor, modellen med skolpeng och att aktiebolag fick rätten att driva skolor. Den svenska skolan marknadsutsattes. Syftet var att utveckla pedagogiken och att effektivisera verksamheten för att få bättre resultat.
Nu ett kvartssekel senare vet vi att i stort sett inga av de utlovade effekterna har inträffat. Vi har i stället en negativ trend som blir allt starkare för varje år. Inga andra länder har heller tagit efter den svenska modellen under alla dessa år.
Hur kan det komma sig? Varför går utvecklingen åt fel håll och varför har inga andra länder tagit efter? Svaret ligger inbyggt i hur den marknadsstyrda skolan fungerar. Besluten på 90-talet innebar att en rad kraftiga marknadsmekanismer infördes som tillsammans effektivt driver fram den utveckling som vi ser i dag. Starkast bland dessa drivkrafter är utan tvekan förekomsten av skolaktiebolag.
Enligt aktiebolagslagen har ett aktiebolag som huvudsyfte att gå med vinst. Aktieägarna ska veta att ledningen för bolagen inte försnillar deras pengar på ovidkommande projekt utan fokus ska ligga på vinstmaximering. Därför planeras verksamheten och budgeten så att vinsten ska bli så stor som möjligt. All verksamhet i skolan skärskådas och inriktas på att ge ett ekonomiskt överskott.
Den viktigaste faktorn för en skolas resultat är dess elever. Det är eleverna som genererar intäkterna till skolan och det är elevresultaten som ger skolan ett gott rykte och fler nya elever.
Genom skolpengssystemet får skolan en lika stor summa pengar per elev. Men eleverna är inte likadana utan en del fungerar väl och lär sig snabbt medan andra fungerar sämre och behöver lång tid och stora lärarinsatser för att klara skolarbetet. Aktiebolagen sållar då konsekvent fram de elever som fungerar väl i skolan eftersom de är billigast i drift.
Denna sållning av skolmotiverade och ”billiga” elever sker mer eller mindre automatiskt genom att det i första hand är de välutbildade föräldrarna som väljer en fristående skola. Dessa föräldrar söker sig till skolor med hög status i städernas mer centrala delar. Elevsållningen förstärks av att skolkoncernerna har olika upplägg som tilltalar den välutbildade medelklassen. Resultatet blir en kraftig skolsegregation.
Med sitt sållade elevurval kan skolaktiebolagen hålla en mycket låg lärartäthet eftersom dessa elever fungerar väl även med en liten lärarinsats. Både elever och föräldrar är nöjda trots att dessa skolor skulle kunna prestera betydligt bättre med sina goda förutsättningar och goda ekonomi. Genom att höja lärartätheten skulle de kunna få än bättre kunskapsresultat. Men det gör inte skolbolagen för då naggas vinsterna i kanten.
Skolaktiebolag sänker således resultaten i de kommunala skolorna genom sin elevsållning samtidigt som de underlåter att ge sina egna elever den undervisning som de har fått resurser till. Förekomsten av skolaktiebolag är en av de viktigaste orsakerna till att elevresultaten sjunker både i toppen och i botten av det svenska skolsystemet.
Detta kan fortgå genom att skolaktiebolagen håller elever och föräldrar nöjda med höga betyg. Betygsättningen förfogar bolagen helt själva över och de stora skolkoncernerna har anmärkningsvärt höga betygsgenomsnitt. Betygsinflation är lönsamt för skolbolagen och därför stiger betygen medan elevernas kunskapsresultat, som de mäts i till exempel Pisa, faller.
I dag har aktiebolagen i form av stora skolkoncerner tagit över friskolemarknaden. De växer snabbt och startar nya skolor på attraktiva lägen runt om i landet. Varje ny koncernskola som öppnas drar i gång en segregationsprocess där barnen till mer välutbildade och resursstarka föräldrar selekteras till koncernskolorna. För de kommunala skolorna inträffar motsatsen. De kan inte längre besluta om sin skolorganisation och de får de mer krävande eleverna och resursslukande eleverna.
Dessutom har skolaktiebolagen fört med sig konkurser, oseriösa skolhuvudmän och att yttrandefriheten för de anställda har inskränkts.
Skolans uppdrag är enligt skollagen att ge alla barn och unga en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Men med aktiebolag blir det omöjligt. De starka marknadskrafter som ligger inbyggda i aktiebolagens sätt att fungera leder obönhörligen till såväl segregation som sänkta resultat för skolan som helhet. Det är orsaken till att inga andra länder tagit efter den svenska modellen.
Men det som andra länder har insett har våra svenska skolpolitiker ännu inte förstått. Aktiebolag hör inte hemma i en likvärdig skola. Andra former av skolhuvudmän har inte de negativa effekter som vinstmaximeringen leder till utan de kan sätta den pedagogiska verksamheten i fokus.
Jan-Åke Fält, Bo Karlsson, Helena Weiss Larsson, Mats Norrstad, Sten Svensson och Mats Wingborg
Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen
chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
