Katalys No. 23 En för alla, alla för vem?

Brister i kollektivavtalsmodellen har blivit tydliga i spåren av den stora kris som drabbade svensk ekonomi och därmed svensk arbetsmarknad i början av 1990-talet. Efter krisen ökade andelen arbetslösa markant, för att sedan parkera omkring den nivå vi har i dag. Det, tillsammans med en ökad ambition från arbetsgivarsidan om att öka andelen visstidsanställda och pressa villkoren i förhandlingarna, har drivit fram en arbetsmarknad som är mer otrygg än tidigare.

Här uppstår ett problem för kollektivavtalsmodellen, eftersom den ökade arbetslösheten och mer utbredda otryggheten inte har slagit lika över hela arbetsmarknaden. Vissa sektorer och yrkesgrupper har drabbats hårdare än andra. De fackförbund som företräder löntagare som är mer utsatta får då fler utmaningar att hantera och prioritera mellan, vilket gör att arbetet kan handla lika mycket om att försvara tidigare överenskommelser, som att förbättra. Omvänt kan fackförbund som företräder löntagare med en starkare position lägga mer energi på att göra framsteg.

I den här rapporten diskuterar Katalys hur en sådan utmaning kan mötas. Frågan om facklig solidaritet är central.


Katalys på sociala medier

        

Missa inte exklusiva erbjudanden och inbjudningar till spännande evenemang – börja prenumerera på Katalys nyhetsbrev!

Genom att anmäla dig till nyhetsbrevet godkänner du vår personuppgiftspolicy