På Moderaternas stämma var skolan en av huvudfrågorna. Moderaterna vill ta initiativet i skolpolitiken och de vill öka skolans likvärdighet.
Att Moderaterna nu inser att det är allvarliga problem med likvärdigheten i den svenska skolan är bra. Den ökade skolsegregationen och de ökade skillnaderna mellan skolor och elever har hittills saknats på den moderata skoldagordningen.
Men om man tar upp frågan om skolans likvärdighet utan att diskutera orsakerna till de ökade skillnaderna riskerar man att hamna helt fel när det gäller åtgärder. Moderaterna nämner ingenting om de drivkrafter i den svenska skolpolitiken som ökar skillnaderna och som därmed försämrar likvärdigheten. Drivkrafterna är till stor del det fria valet av skola, systemet med fristående skolor, etableringsrätten, skolpengen och aktiebolagsskolorna.
Det fria valet driver fram ett segregerat skolsystem där elever med välutbildade föräldrar samlas på vissa skolor medan elever vars föräldrar har kortare utbildning, samlas på andra.
Systemet med skolpeng förstärker skillnaderna genom att det gynnar skolor som lockar till sig elever med välutbildade föräldrar och missgynnar skolor som har föräldrar med kortare utbildning.
Sedan förstärker aktiebolagsskolorna ytterligare segregationen. Skolbolagen kan få en vinst tack vare att de har ett positivt segregerat elevurval och låg lärartäthet. Med den kombinationen kan de få relativt bra resultat trots många elever per lärare. Möjligheten att tjäna pengar på att driva skolor har också drivit en överetablering av skolor, något som i sin tur ökat den sociala uppspjälkningen.
Det är i dag föräldrarnas utbildningsnivå som avgör en skolas resultat. Har skolan många föräldrar med hög utbildning får den goda resultat. Det gäller även omvänt, det är mycket svårt att nå goda resultat om skolan har många elever vars föräldrar har en kortare utbildning. Vinst kräver en segregerad skola.
Denna skolpolitik infördes på 1990-talet när Moderaterna satt i regeringen med Carl Bildt som statsminister och Beatrice Ask som skolminister. Det uttalade syftet från Moderaternas sida då var att konkurrensen om eleverna skulle förbättra resultaten, sänka kostnaderna och utveckla nya pedagogiska modeller. Men inget av det har inträffat utan i stället har vi fått en försämrad likvärdighet och fallande resultat.
De segregerande drivkrafterna i 1990-talsbesluten är mycket starka och om man inte gör något åt dem kommer segregationen att fortsätta. De åtgärder som Moderaterna nu föreslår är med ett undantag sådant som redan har prövats utan nämnvärda effekter på likvärdigheten. Att göra mer av detsamma kommer därför inte att ha någon avgörande inverkan på skolsegregationen. Det enda förslag som förmår motverka de segregerande krafterna är förslaget om att lyfta svaga skolor med hjälp av riktade resurser. Det är bra och det är samtidigt ett indirekt erkännande av att dagens system driver fram skillnader mellan skolor.
Moderaternas kritik mot en urholkad likvärdighet riskerar att bli enbart en läpparnas bekännelser om det inte kombineras med förslag om att ändra i det privatiserade skolsystemets grundmekanismer.
Så länge inte Moderaterna tar upp en diskussion om och omvärderar sina beslut från 90-talet kommer de att sakna all trovärdighet i frågan om skolans likvärdighet. Det är dags för Moderaterna att träda fram och erkänna sitt ansvar för den bristande likvärdigheten i dagens skola.
Katalys och Nätverket för en likvärdig skola.
